- - -
Nu närmar sig föredraget om Wittgenstein.
"Jag känner inte längre något hopp inför mitt framtida liv." skrev han den 1 april 1942.
Det är som om jag bara hade en lång sträcka som levande död framför mig. Jag kan inte föreställa mig något annat än en gräslig framtid. Utan vänner och glädje.
Några dagar senare:
Jag lider svårt av fruktan för den fullständiga isolering som hotar mig. Jag kan inte se hur jag ska kunna stå ut med det här livet. Jag ser det som ett liv där jag varje dag måste frukta kvällen som bara ger mig tryckande nedstämdhet.
På Guy’s kände han att han måste befinna sig i oavbruten verksamhet. ”Om du inte kan finna lycka i stillheten”, sade han till sig själv, ”sök den i springandet!”
Men om jag blir för trött för att springa? ”Tala inte om sammanbrott förrän du bryter samman.”
Liksom en cyklist måste jag oavbrutet trampa, oavbrutet röra mig, för att inte falla omkull.
”Min olycka är så komplex, att det ar svårt att beskriva den. Men förmodligen är dock ensamheten huvudsaken.”
Källa: Ray Monk. Ludwig Wittgenstein Geniets Plikt. Daidalos förlag.
På bokmässan 2002, när jag och min fru var där med vår bok "Citat och aforismer om konst" träffade jag på M.A. Numminen som såsom jag själv köpte filosofiböcker av Wittgenstein på bokmässan i Thales monter. Han hade redan böckerna, men saknade dem på svenska sade han. Han verkar ju också ha dem på Tyska...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar